Sömnlös natt

Har hela kvällen legat och läst några olika bloggar som skrivits av tjejer som varit på volontärresa i Thailand. Precis det projektet, Child Protection Home, som jag och Jeni åker till om mindre än två veckor. Just nu känner jag mer ångest och oro än entusiasm och förväntan. Detta beror på att jag helt plötsligt insett att vi inte alls är förberedda eller redo för det som komma skall. Det känns inte som att vi fått tillräckligt med information överhuvudtaget. Jag vet inte riktigt var jag ska börja för att känna mig mer redo, och tror knappt att det kommer gå. Det jag läst om boendet, maten, dagarna osv har varit katastrof, men självklart verkar det stora hela fantastiskt. De tjejer som varit där ville inte lämna barnen som de kommit så nära på så pass kort tid. En annan sak som gjorde mig orolig var att det de fick göra om dagarna var främst att lära barnen engelska. Hur ska man kunna lära barn som man inte ens kan kommunicera med engelska?! Jag får panik och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Måste samla mig, och framförallt sova. Detta funkar inte! Jag ligger sömnlös och bara tänker som en dåre, vilket inte gynnar för fem öre. Imorgon ska jag snacka med Jeni och vi kanske måste vi ha ett möte med Pontus som förhoppningsvis kan besvara på en del frågor. Ledsen för denna feta avhandling, kände bara att jag behövde skriva av mig. Jag kan helt enkelt inte fatta att att vi åker snart och jag vet inte riktigt vad vi har gett oss in på...
Kommentera inlägget här: