Dag 3
Bild från igår
Onsdag den 15 februari 2012
Morgonrutinen såg ut precis som igår, vaknade, åt frukost och åkte skolbussen till skolan. Första passet hjälpte vi de små (ettorna) med deras matte. De är duktiga och räknar på engelska och det var kul att undervisa dem. När de var klara med matten lärde vi dem en del djur som de fick färglägga på ett papper. Efter rasten, på andra passet hade vi de lite äldre barnen som går i femman skulle jag tro. Med dem körde vi frukterna. Vi ritade upp dem på tavlan, frågade om de visste vad de hette och skrev upp de engelska namnen. De fick papper där de själv ritade, skrev och målade. Därefter suddade vi ut namnen på tavlan igen så de själv en och en fick gå fram och skriva vad de hette. Alla var med och räckte upp händerna och ville gå fram och skriva på tavlan. När vi bara hade lite tid kvar på passet fick de berätta vilka frukter de gillade, och deras favoritfärg. När lektionen var slut kramade alla barnen oss och sa ”See you tomorrow”.
Idag fick vi lunch i skolan eftersom vi skulle åka och handla mer frukost och andra nödvändigheter. Det blev som jag hoppats, friterad kyckling, pommes (!), stekt ägg, ris, grönsaker och vattenmelon. GOTT! Efter att ha blivit väldigt mätta och belåtna åkte vi med rektorns bror (som kör oss hem från skolan) till det supermarket där vi handlar, och sedan tillbaka till hemmet.
Resten av dagen har varit ungefär som tidigare, att man umgåtts och sysselsatt barnen. Istället för att få middagen levererad hit gick vi till ”restaurangen” som ligger 10 minuter bort. Det var inte direkt någon vanlig restaurang eller så, men jag vet inte heller hur jag ska förklara det på bästa sätt. Väldigt simpelt helt enkelt. Det blev nudlar med några räkor, grönsaker, ägg och tofu (tror vi). Sedan gick vi tillbaka till hemmet och har precis nattat de minsta barnen.
Trots att vi bara varit här i 2,5 dagar känns det som vi varit här hur länge som helst. Allt känns bara så himla normalt på något sätt, medan det egentligen är helt sjukt hur annorlunda vår vardag är här jämfört med hemma. Att det kan gå så snabbt att anpassa sig trodde jag aldrig. Det känns inte alls konstigt att åka en buss proppfylld med småungar som sitter över en, åka bil med en thailändare man inte känner eller förstår eller att gå och lägga sig klockan 21 på kvällen. Det tar dock på krafterna, vilket märks redan efter så här kort tid.