VENDELA HUGOSSON

HEJ! Vi lever och mår bra här i den fuktiga värmen. Barnen är underbara och vi ska nog se till att överleva detta. Jag skapade en ny kategori här på bloggen, T som i Thailand, mest för er som är intresserade att läsa vad vi gör om dagarna. Det blir väldigt mycket text så jag förstår om ni inte riktigt pallar läsa allt, sorry. Bilder har jag inte lagt in än heller, och får se om jag kommer publicera några nu under resan eller om jag väntar. Beror på hur snabbt internet är och om det klarar av det (det är s-e-g-t).


Måndag 13/12

Vi landade i Bangkok ungefär halv åtta lokal tid och stod sedan i passkontrollen i mer än timme. Därefter hämtade vi vårt bagage och letade upp Roses man David som stod och väntade på oss. Vi fick följa med hem till David och Roses hus för att vänta på Rose innan vi kunde åka vidare. När vi träffat deras son Brian och snackat en stund åkte vi vidare till en supermarket där vi handlade frukost som vi ska ha på hemmet. Efter det tog de oss till Floating Market där vi köpte internet och lite mat. Sedan var det äntligen dags att åka till Child Protection Foundation. Vi hälsade på några barn och resten av volontärerna, Johanna, Eliska och Ida (som åkte hem på kvällen). Vi åt våra friterade fiskpinnar fyllda med ost och klibbigt ris, pratade med Rose och ställde frågor till de andra volontärerna. Vi gick en runda och kollade vad som fanns i området och handlade lite nödvändigheter på Seven Eleven. När vi kom tillbaka hade vi ett möte med Rose och David om Thailands annorlunda kultur och hur alltid funkar på hemmet. Vid halv fem kom barnen hem från skolan och gjorde sina läxor. Det var ett filmteam här som filmade så vi höll oss på basketplanen och lekte med de mindre barnen innan det var dags för oss att äta middag (ris och en kyckling- och grönsaksfylld omelett) med de andra volontärerna. Efter maten kom vi till rätta och packade upp på vårt rum, som vi delar med Johanna. Därefter lekte vi med barnen medan de stora killarna hade fotbollsträning, innan det var dags för de små att nattas. Vi hjälpte till och nattade de minsta barnen (3-5) och sjöng lite visor. Sedan gick vi själv och lade oss då vi var otroligt trötta efter en väldigt lång dag.

Barnen sover i en stor sal på bara sovsäckar och med vars en kudde. På dagen får de dessutom städa på och runt hemmet, skura golven, plocka tvätt och diska tallrikar. Inte nog med det, det är de äldre flickorna som har hand om de yngre. Det är väl mest detta som känns som en kulturchock. Att se små barn gå runt och städa och ha sig. Visst, detta är bara en väldigt liten del av dagen men man kan inte hjälpa att tänka på hur det hade varit där hemma.

Hemmet ligger ca 1,5 timme från Bangkok, intill ett Buddhisttempel, bredvid en ganska stor kanal. Själv bor vi och de andra volontärerna i ett litet hus på gården till barnhemmet.

Rose berättade att barnen på hemmet på något sätt blivit utsatta hemma. De flesta flickorna har blivit sexuellt utsatta av t.ex. sin styvfar, och de flesta killarna har blivit utsatta för våld av antingen styvmamma eller styvpappa, i de flesta fall. Dock finns här även några barn som inte blivit utsatta för något hemma utan är här pga. att deras föräldrar inte har råd att ta hand om dem. Här får de mat, tak över huvudet, kärlek och utbildning.

Nästan alla barn på hemmet är väldigt öppna och kramgoa. De springer fram till en, frågar vad man heter, kramar en och vill bli fotade/fota med våra kameror. Det enda vi tycker är jobbigt med detta är att i princip alla barn har löss vilket vi troligtvis tyvärr också kommer få... Sucks!

Tisdag den 14 februari 2012

Klockan ringde klockan 6, då det var dags för oss volontärer att äta frukost. För mig blev det en toast med ost och apelsinjuice till det, gott! Barnen började dyka upp och åt frukost vid halv sju ungefär. En halvtimme senare kom skolbussen som vi åkte med i ca en timme till skolan. På bussen finns inga bälten och alla sitter på varandra, även oss. Skolan är ganska liten och inte direkt modern, och ungefär 100 barn går där. Alla dessa barn bor inte på hemmet utan kommer även från andra ställen.

Dagen i ära (alla hjärtans dag) plockade barnen blommor som de gav oss i princip hela tiden. Dessutom satte de 10-tals hjärtformade klistermärken på våra tröjor, inte bara barnen utan även rektorn (en kvinna) som också gav oss varsin plastros. Alla kom fram och frågade ”Your name?” och försökte upprepa vad vi sa, och kramar är något man får hundratals av under dagen. Idag var vi mest med och kollade på Johanna och Eliska hur det går till på lektionerna. De mindre barnen gjorde alla-hjärtans-dag-kort och Eliska höll på och lära ut kroppens delar till de lite äldre. Första passet var 8-9, följt av rast 9-10 och sedan ett sista pass (för oss volontärer) 10-11. På rasten satt vi i ”lärarrummet” och räknade matte och fick vatten som vi klunkade i oss. Klockan 11 kom rektorns bror som körde oss tillbaka till hemmet igen. Här fick vi lite ledig tid innan maten levererades. Det blev nudlar med något kött.

Efter lunchen tog vi det lugnt en stund och sedan planerade vi lektioner som vi ska hålla nu resten av dagarna. När Rose var här gav hon oss läroböcker där det står vad de ska lära sig så de kollade vi i för att få lite inspiration. Böckerna används dock inte under lektionerna utan vi ska själv lägga upp dem.

När barnen kom tillbaka från skolan lekte vi med de yngre barnen på basketplanen. Munkarna som bor bredvid kastade över frukt, dricka och lite mat till dem, vilket de verkligen gillar. Efter några timmar var det dags för oss att äta igen, denna gång ris med köttgryta. Köttet vågar vi inte riktigt äta, så det blir en hel del ris. Imorgon ska vi dock äta lunch på skolan för att sedan åka och handla mer frukost, och de andra volontärerna sa att man brukar få friterad kyckling och ibland till och med pommes, hoppas! Hur som helst, efter kvällens middag har vi mest varit runt och lekt med barnen. De uppskattade våra studsbollar som vi hade med oss, men det blev dock lite bråk då alla ville kasta samtidigt och hela tiden. Jag har precis duschat och snart ska vi gå och lägga oss. Kallvatten är det som gäller, men man vänjer sig.



Hoppas ni har det bra där hemma i kylan och snön. Hörs snart igen (förhoppningsvis med några bilder), PUSS